måndag 8 maj 2017

Finns kvar...

...även om inläggen inte haglar. Man vill så mycket mer än man hinner med och det är ju bara att gilla läget och inte låta sig stressas av det. Vad har då hänt sen sist.... Jag har bl.a. fått min identitet avslöjad på bloggen och det är ju med skräckblandad förtjusning även om jag vet att det är finaste C som hittat hit :-). Dessutom har jag börjat arbeta 100 % efter att ha arbetat deltid under många år med små barn och det gör väl sitt till att bloggen inte hunnits med. Sen senast har vi alla fall hunnit med.....

.....att grilla korv utomhus under den snöfattiga vintern.... 

....några goda middagar under de mörka vinterkvällarna.....




...sen började vi njuta av ljuset som äntligen sken in genom fönstren...


.....vårlökar köptes hem...



......vilka avlöstes av pelargoner som väcktes ur vinterdvalan....


....och som så småningom började blomma.....


....de första jordgubbarna har hunnit avnjutas...


...tulpanerna som jag glömde sätta i höstas kom ner i jorden i februarimånad :-O.....


....men det funkade tydligen då de tagit sig  landet....



....vi har hängt i stallet varje vecka....


....och jag har hunnit med ett blixtbesök till Paris. 



Nu har vi äntligen gått in i sköna maj vilket jag hoppas ska bli en härligare månad rent väderleksmässigt än vad april månad bjöd på. Tyvärr har vi idag fortsatt riktigt aprilväder med blåst och en och annan snöskur. Kurar dock inne idag med en förkyld skrutta. Nu ska jag surfa runt och inhämta lite inspiration från alla era fina bloggar.

//Sofia


2 kommentarer:

  1. Härligt att du är tillbaka! Mina inlägg duggar ju inte heller tätt direkt, men bloggen ska ju vara lite en andningspaus och inte ett måste!!

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Åh vad kul att du är tillbaka! Jag har saknat dina inlägg och vackra bilder från ert fina hus.

    Ja, det där med identitet...Jag har bloggat i sju år nu och i början var min blogg bara för våra vänner och familj runt om i världen, men en dag small det till efter att en bekant linkat till min blogg på ett mycket oskyldigt sätt och rätt som det var satt massor av folk i byn och läste min blogg. Jo, det kändes lite jobbigt i början...Så jag förstår hur det känns. Nu är det ok men jag tvingas skriva lite kryptiskt ibland eftersom jag har rått starka åsikter om saker och ting och dessutom har familjen varit utsatt för lite otrevligheter.

    Men jag tror att det hela är en vanesak :-)

    Kram och ha en fin dag!

    Anneli i Dalarna

    SvaraRadera